Historia

Historia

 

Efter att Kalmars gamla stad totalförstörts av en brand 1647 beslutades att den nya stadskärnan skulle byggas upp på Kvarnholmen. Här, där den gamla stadskärnan legat uppfördes istället sommarlyckor, d.v.s. trädgårdar för stadsbornas rekreation och odling. Gården bestod till en början av fyra olika lyckor som slogs samman till en år 1762, då handelsmannen Jonas Löfberg köpte de fyra tomterna. Trädgården skulle vara en privat sfär och därför uppfördes det höga planket som än idag ramar in trädgården och som är så typiskt för den tidens trädgårdar.

 

Trädgården bytte sedan ägare ett antal gånger fram till 1874, då den köptes av Hermina von Krusenstierna för 16 000 kr. Hermina lät inreda sitt hem med arvegods, en samling som utökades 1877 då Hermina gifte sig med sin kusin löjtnant Philip von Krusenstierna. Många av föremålen kommer från Herminas farfar, översten och ostindiefararen Mauritz Salomon von Krusenstierna, och är sådant som han bar med sig från sina många sjöresor.

 

Krusenstiernska gården var under denna tid självförsörjande och de grödor som odlades såldes sedan på torget av trädgårdsmästaren. Man höll även kor, grisar, höns och hästar på gården. Makarna bodde kvar på gården under sin resterande livstid och då de var barnlösa kom gården att ärvas av parets trotjänarinna och vän – Hulda Nydell, år 1915. När Hulda övertog gården tog hon som sin uppgift att vårda sitt arv i samma stil som varit under von Krusenstiernas tid. 25 år senare när Hulda låg för döden testamenterade hon i sin tur gården till Kalmar läns fornminnesförening och Kalmar stad, med viljan att allt på gården skulle hållas samman och bevaras som ett minnesmärke över en svunnen tid, vilket skulle göras tillgängligt för allmänheten.

 

Krusenstiernska gården drivs idag av en stiftelse där det finns representanter för Kalmar stad, som ärvde mark och byggnader, samt för Kalmar läns museum (tidigare fornminnesföreningen), som ärvt alla inventarier.

 

KULTURRESERVAT

 

Nuvarande Krusenstiernska gården är den enda, i ursprunglig omfattning, bevarade av de många borgerliga lantgårdar eller trädgårdar, som en gång låg i krans runt fästningsstaden (jfr Sthlms ”malmar”). Både byggnaderna och trädgården i sig är idag K-märkta.

 

SLÄKTEN VON KRUSENSTIERNA

 

Hermina var dotter till Carl Mauritz (1791-1862). Carl Mauritz, var i sin tur son till översten Mauritz Salomon (1746-1810), vilken bl.a. i ostindiska kompaniets tjänst gjorde åtta resor till Ostindien och blivit ”förmögen”. 1786 kunde han inköpa sätesgården Tunarp i Västra Ryds socken, Östergötlands län med underlydande gårdar.

 

Carl Mauritz föddes på Tunarp, blev officer 1808 och tjänstgjorde sedan vid Smålands dragonregemente (löjtnant 1814) och vid Smålands husarregemente, där han blev ryttmästare 1823, major 1831 och fick avsked 1850. Han deltog i kriget i Tyskland 1813–1814 och träffade där sin blivande hustru, Louise Amalia Charlotta von Bäerenfels-Warnow (1792-1870) från godset Rustov i Pommern. De gifte sig 1818 och fick sju barn: Carl Sebastian, (1820-1883), Louise Charlotta (1823-1875), Herman Viktor (1824-1892), Anna Hermina (1827-1915), Ebba Carolina Cecilia (1830-1917) och Vilhelm Otto (1831-1832).

 

När familjen Carl Mauritz von Krusenstierna 1856 kom till Kalmar köpte de den då s.k. Brittheliska gården i gamla stan, Den Brittheliska gården, dvs. den gamla Krusenstiernska gården var placerad i nuvarande stadsparken, där restaurang ”Byttan” nu ligger.

 

När Louise von Krusenstierna avled 1870 verkar det ha varit dottern Hermina som övertog skötseln av vad som återstod av hemmet efter arvsskiftet. 1873 ville staden Kalmar ordna Kyrkogårdsvägen, nuvarande Slottsallén i samband med att järnvägen skulle anläggas. Det påverkade den dåvarande Krusenstiernska trädgården. Tvist uppstod mellan arvingarna till Louise och staden, men efter dom och överklaganden fastställdes domen att Kalmar stad fick expropiera marken.

Krusenstiernska garden med vårblommor